måndag 16 maj 2011

Att vinna första pris



Det hade varit nått, att ha vunnit SAK’s förstapris 2002. (Under alla år sedan min far först gav mig ett medlemskap, måste vara 20 år sedan nu, har jag inte vunnit så mycket som ett vykort!)


Nåväl, jag är inte bitter för det utan snarare upprymd när jag står på auktionshusets sista visningsdag framför Rolf Hanssons "Runtom trappa VIII" från 2002. Just denna är en av de mest färgflödande och fascinerande varianterna på Hansons trappmotiv. Andra versioner har snurrat runt på den svenska konstmarknaden under det senaste decenniet och priserna har trissats upp, men ”VIII” är den bästa!


Den välkända referensen till Carl Fredrik Hills ”Trappgata i Montigny-sur-Loing” från 1876, är lite speciell för mig eftersom jag för tio år sedan flera gånger passerade just den trappan. Vi besökte en släkting som då var, liksom Rolf Hansson tidigare varit förmodar jag, stipendiat på Hôtel Chevillon i Grez-sur-Loing. Bara några kilometer nedströms den sömniga hålan Grez, låg den obetydligt större och något lite livligare Montigny och dit cyklade vi ofta. Trappgatan, som finns kvar men nu är omgärdad av stenhus på bägge sidor, var synnerligen oansenlig, grå, skuggig och helt enkelt en passage att undvika. Så mycket mer förundrande att Rolf Hanson kunnat skapa denna lysande barockmålning utifrån ett sådant motiv!


Att "Runtom trappa VIII" var SAK’s förstapris 2002, behöver jag väl inte tillägga.

söndag 8 maj 2011

80-talet och Södermalm

Det tar tid att lyssna på en ljudbok, längre än att läsa texten. Ändå säger Alberto Manguel i ” En historia om läsning” att vi fram till medeltiden alltid läste en text högt för oss själva för att kunna tillgodo göra oss den. Och, om man som jag av ekonomiskt sinne (eller är det bekvämlighet?), lyssnar på stadsbibliotekets exemplar, får man dessutom nöja sig med de årsgamla böckerna. Med andra ord: jag ligger alltid lite efter. Nåväl, gäller det god skönlitteratur och kan jag göra åtminstone något lite nyttigt samtidigt spelar det mindre roll.

Den senaste tiden har Klas Östergrens ”Den sista cigarretten” strömmat ur mina hörlurar under promenader, tågresor och vardagliga stunder såsom skjortstrykning. Boken kom ut 2009 och fick uppmärksamhet främst som ett inlägg i en pågående konstdebatt även om Östergren förnekade det syftet. Debatten rörde det gamla vanliga; vad är konst? Och hur långt kan man gå för att skapa konst? (Trots att detta bara var knappt två år sedan känns de då aktuella fejkade självmordspsykoserna på broar och videofilmade tunnelbanetrashing’ar som allt hände för mycket länge sedan.) Men Östergrens bok är samtidigt en mästerligt berättad historia med udda men trovärdiga figurer och precisa tidsmarkörer och referenser till ett flytt 80-tal.

I Östergrens ”Gentlemen” (1980), som jag faktiskt också lyssnade på tidigare i år och därmed återupplevde efter nästan 30 år, utgör bröderna Morgans lugubra lägenhet vid Hornsgatan huvudscenen. Därmed finns en länk till en annan ljudbok jag lyssnat till denna vår, ”Hornsgatan”. Ernst Brunner har satt hela gatan i fokus i boken som faktiskt utkom bara någon månad före ”Den sista cigarretten” . Brunner tog även ett större grepp vad gäller ambitionen med sitt verk, med en yvig konstnär i fokus och med infernaliska beskrivningar av tidens löjeväckande ritualer och politiska korrekthet. Kort sagt en Röda Rummet för 00-talet.

Det tar alltså tid att lyssna, men det är kanske lite av njutningen.

söndag 13 mars 2011

Våren kommer?

Kikade efter tranor vid Tåkrern idag, men såg inga. Men några hundra meter ut på isen, med Ombergs blå kam som fond, satt en havsörn. Vinterns ansträngningar med att lägga ut rådjur och småvilt till örnarna har tydligen givit resultat. Över isen och fjolårets gula vass hördes sånglärkan. Våren är på väg.
Published with Blogger-droid v1.6.3

tisdag 8 mars 2011

Livshjulet i Härkeberga


Till allas förvåning är dörren in till vapenhuset i Härkeberga kyrka ställd på vid gavel denna senvintersöndag. Någon verksamhet eller levande själ, syns däremot inte någonstans.

Den tinande snön reflekterar den lågt stående solen och lyser upp vapenhusets innerväggar. Här inne återfinns en av Albertus Pictors mest välkända kalkmålningar, Livshjulet som också är ett av hans återkommande motiv . Festlig och expressivt påminner bilden oss ännu efter 530 år om livets bräcklighet.

I hotellrummet i Borlänge har jag kvällen innan stirrat på en solkig reproduktion av ett välkänt 200 årigt kurbitsmotiv: livstrappan. Den bilden hade naturligtvis samma funktion, att visa på livets gång och obeveklighet.

Men söker jag på nätet på ”livshjulet” hittar idel livscoach mumbo-jumbo. En hemsida säljer till och med ett eget verktyg för att hantera stress genom meditation och mindfulness. Glada kunder vittnar: ”Livshjulet är ett jättebra verktyg för att göra en check över hur jag har det i livet just nu.”

Vårt intresse för livshjulet upphör inte.

måndag 7 mars 2011

Skogsbesök i södra Dalarna

Plötsligt öppnar sig skogen i den ganska dystra Bergslagsnaturen , och Garpenbergs herrgårds lejongula fasad gnistrar till i marssolen. Ganska möra i kroppen efter skidåkningen, känner vi oss nöjda över att till slut hittat fram och ser fram emot lite mat. Den pampiga nyklassicistiska byggnaden ritad av Carl Christoffer Gjörwell och uppförd 1801, är numer hotell och konferensanläggning.


Den här fredagen är vi ensamma gäster men värdinnan gör sitt bästa för att vi inte ska känna oss övergivna, skruvar upp ljudet på CD spelaren med klassiska stycken i muzaktappning och tänder levande ljus i de flesta av paradrummen som förberedde hon en spiritistisk afton.

Jag hittar ett porträtt av husets byggherre, Salomon von Stockenström, hängande över en hiskelig soffa och surfar fram lite uppgifter över nätet (100-åringen Nordisk Familjebok brukar oftast kunna ge besked). Salomon visade sig ha varit en driftig person: reste runt i Europa och tog hem järnframställningsmetoder, startade eget bruk, tjänar pengar, låter sig adopteras av sin farbror för att få sitt namn och var aktiv som riksdagsman 1809 med egna radikala idéer om tvåkammarriksdag femtio år innan ståndsriksdagens avskaffande.

Under 1900-talet var Garpenbergs herrgård jägmästarskola, men nu kämpar de med att locka till konferenser. Dagen innan hade Stora Enso tagit dit sina viktigaste kunder från Philip Morris, pappersbruket några mil söderut gör nämligen förnämligt cigarettpapper för export över världen. Dessvärre råder rökförbud i hela herrgården.

Dagen därpå styr vi söderut och skogen sluter sig återigen bakom oss. Garpenberg var väl värt ett besök.

söndag 20 februari 2011

Textkonst på Market

Konceptkonstens nestor On Kawara började redan på 60-talet måla text på duk, oftast ett datum och namnet på en plats som för att frysa ögonblicket. På helgens gallerimässa Market på Konstakademin, finns flera exempel på liknande hantering av text som konst.
Islänningen Birgir Andrésson gjorde flera textarbeten där ett ord, ett citat eller en titel, ger en signal om ett sammanhang. Titeln på Fritz Langs 30-tals film Dr Mabuses testamente, t.ex.
En svit målningar anspelar på finanskriser och avslöjar de tomma orden i företagen årsredovisningar genom att reproducera dem mot grälla bakgrundsfärger.
Lukas Göthman målar också text. Meningar, ord och bokstävers som smått smått upprepas, speglas och flyter iväg.
Published with Blogger-droid v1.6.3

söndag 2 januari 2011

Vision om framtiden?

Tidningarna meddelade före julhelgen att Socialdemokraterna nu opinionsmässigt låg på de lägsta nivåerna uppmätta med moderna metoder. Statsvetaren Ulf Bjereld lät veta att opinionsläget kan komma att falla ner till 25 % där han ser en stödnivå - ”detta är storleken på gruppen kärnväljare”. Givet att Socialdemokratin befinner sig i ett ledarlöst tillstånd och att opinionsläget fortfarande präglas av valresultatet för tre månader sedan, kan man ändå undra om inte den socialdemokratiska politiska hegemonin äntligen är bruten.

Men jag vet inte. Trots landsfaderliga uttalanden i presskonferenser om terroristhot, jultal från Skansen och tidningsintervjuer i mellandagarna, förmedlar inte statsministern och regeringssidan någon särskilt vision om framtiden. Känslan av förvaltning och ”sitta still i båten” mentalitet känns olustig just nu tycker jag. Den politiska borgerligheten saknar som jag ser det tankar, idéer och ambitioner inom områden som på lite längre sikt, bortom budgetmål, ipred lagar ersättningsnivåer, kommer vara avgörande för hur vi vill ha vårt land: Utbildningen av de yngre och livskvaliteten för de äldre. En socialdemokratisk tanke som nämligen ligger fast och inte förändrats nämnvärt är idén om att vi ska befinna oss på den absoluta toppnivån i världsrankingen av skatteuttag och att stora delar av våra livsprioriteringar ska vara hänvisade till och styrda av offentlig konsumtion.

Efter en december med sedvanliga konsumtionsrekord av LED TV, pek-mobiler och Thailandsresor, ett genomsnittligt hushåll beräknas lägga 10 000 kr extra på konsumtion runt jul, är det helt obegripligt hur vi kan acceptera att vi som medborgare är fråntagna rätten att på samma sätt konsumera en god utbildning för våra barn och en värdig vård av våra äldre. Eller för den delen, försäkra oss själva om en värdig ålderdom när vi inte längre kan ta hand om oss själva av ålder eller sjukdom.

Valfriheten att välja utförare av vissa kommunala tjänster kan möjligen ha effektiviserat den offentliga produktionen av dessa tjänster men har inte inneburit några avgörande skillnader i kvalitet eller utförande.

Skolklasserna är om möjligt större idag än för trettio år sedan när jag gick i grundskolan (empiri), kunskapsambitionerna lägre (min egen bedömning) och idén om att fostra nya generationer av kunniga, nyfikna och goda samhällsmedborgare verkar ha lyckats måttligt. En internationellt gångbar högre utbildning verkar vara helt nödvändig att skaffa sig utomlands.

Men den stora skammen är ändå hur vi hanterar äldre i landet. Och då menar jag de äldre med stora vårdbehov. Hemtjänst fungerar ju helt enkelt inte. Äldreboenden är förvaringsplatser och för de anhöriga är det ett ständigt argumenterande med okunniga och missnöjda kommunala biståndsbedömare.

Det måste ske en förändring av synen på hur vi prioritera vår konsumtion. Vi måste kunna avstå från något, t.ex. köksrenoveringar eller asienresor, för att prioritera något annat, t.ex. att barnen garanteras en god utbildning eller att försäkra oss om en värdig ålderdom med ett eget boende något större än en fångcell, hyfsad mat och en vardag som inte består av väntan, påslagna teveapparater, och nedbäddningar vid femtiden.