Var ska nu Johan
Patricny måla sina stilla museiinteriörer, nu när Nationalmuseet stänger för
fyra års renovering? Patricnys provocerande klassiska bilder från utställningssalarna,
där besökarna ses beskåda Roslin och Sergel, ger en dimension till
Nationalmuseets lokaler, husets och verkens egen historia.
Februaris första söndag bjuder
både på sol och gratis inträde till museet. En liten kö bildas strax innan
portarna slås upp till den sista dagen på länge för att se Lucas Cranachs d.ä.
gamla procentare snärja den unga damen i Renässanssalen, Claudius Civilis
enögda nuna bland de lite för många svärden i Rembrandtsalen eller se Carl
Gustaf Pilo bjuda Elias Martin på snus under Gustav III:s kröning i Strömsalen.
I ett av smårummen hänger Rembrandts lilla självporträtt tryggt bakom pansarglas. Målningen utförd på ett lager bladguld, har en dramatisk nutidshistoria som skildrats av Ernst Brunner i Yngling på guld från 2007. Verkens egen historia kan faktiskt vara lika intressanta som bilderna själva.
Det är påfallande många som tar farväl denna dag, kanske ett
tecken på att gratis inträde faktiskt betyder något för att få upp besökstalen
på våra statliga museer. Nåväl, hoppas de ansvariga utnyttjar de kommande fyra åren väl, bibehåller
vår lilla svenska konstkanon intakt och öppnar med gratis inträde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar