Kontorsbåsets ödsliga torftighet mot TV-rummets murriga instängdhet

Den finländske konstnären Erno Enkenberg stora dukar kunde ses på Galleri Heinos del av Market på Konstakademin i helgen. Enkenbergs bilder är vardagsmiljöer, kontorsinteriörer, bankomater, lättigenkännliga med ändå märkligt stiliserade. Han lär arbeta med att först bygga en noggrann modell, därefter ta fotografier och sedan överföra bilderna på duk. Resultatet blir en blandning av igenkänning och tomhet, ofärdiga platser man inte vill hamna i.     

I någon mening den totala motsatsen är Thomas Broomés bilder från Ingmar Bergmans hus på Fårö. Till synes realistiskt återger han de nu välkända inomhusmiljöerna, med nedsuttna fåtöljer, nerklottrade nattygsbord och oändliga rader av videokassetter prydligt ordnade i bokhyllor. En miljö som vi efter de senaste årens reportage och skriverier lärt oss att uppskatta, kanske för att den store regissörens inbodda stuga så liknade våra egna miljöer. Men bilderna ger ett märkligt intryck, de ser lite ut som vore de gjorda som med gammaldags tändsticksteknik, uppbyggda av små smala fält. Och vid noggrann granskning ser jag att allt är liten, nästan mikroskopisk text. Så får den här miljön ytterligare en bärare av undertext, nu helt konkret.        

Hej på ett tag, stilla museiinteriörer

Var ska nu Johan Patricny måla sina stilla museiinteriörer, nu när Nationalmuseet stänger för fyra års renovering? Patricnys provocerande klassiska bilder från utställningssalarna, där besökarna ses beskåda Roslin och Sergel, ger en dimension till Nationalmuseets lokaler, husets och verkens egen historia.

Februaris första söndag bjuder både på sol och gratis inträde till museet. En liten kö bildas strax innan portarna slås upp till den sista dagen på länge för att se Lucas Cranachs d.ä. gamla procentare snärja den unga damen i Renässanssalen, Claudius Civilis enögda nuna bland de lite för många svärden i Rembrandtsalen eller se Carl Gustaf Pilo bjuda Elias Martin på snus under Gustav III:s kröning i Strömsalen.

I ett av smårummen hänger Rembrandts lilla självporträtt tryggt bakom pansarglas. Målningen utförd på ett lager bladguld, har en dramatisk nutidshistoria som skildrats av Ernst Brunner i Yngling på guld från 2007. Verkens egen historia kan faktiskt vara lika intressanta som bilderna själva.  

Det är påfallande många som tar farväl denna dag, kanske ett tecken på att gratis inträde faktiskt betyder något för att få upp besökstalen på våra statliga museer. Nåväl, hoppas de ansvariga utnyttjar de kommande fyra åren väl, bibehåller vår lilla svenska konstkanon intakt och öppnar med gratis inträde.