Kränkning av de kränkta

Fick hem i brevlådan en uppmaning att delta i SCBs undersökning ”Hälsa på lika villkor?” Den egentliga avsändaren är det beryktade Statens Folkhälsoinstitut. Karaktären på de, över 17 sidor utspridda frågorna ger upphov till en hel del reflekterande. Det första som slår mig är att frågorna är otroligt integritetskänsliga. Via vissa inledande troskyldiga ord om tystnadsplikt etc, förklara man utan omsvep, att uppgifterna kommer samköras med folkbokföring, Utbildningsregistret och Inkomst- och taxeringsregistret.
Man fullständigt baxnar! Först och främst, att denna unkna Myrdalska sociala ingenjörskonst fortfarande 2010, tillämpas fullt ut av våra svenska myndigheter. Att myndigheten på regeringens uppdrag ska samla in data som, vad jag förstår från frågetecknet i undersökningen titel, ska ”bevisa” att tesen om ojämlikheter i medborgarnas hälsotillstånd och behovet av statligt styrande på området.
Men, vad värre är, visar detta, som jag ser det att integritetsfrågorna faktiskt har en plats på agendan även om Piratpartier och andra verkar ha somnat in. SR/Ekots undersökning från 24 mars visade att integritetsfrågorna rankas som ett av de minst angelägna politikområdena, i klass med ”EMU” och ”religon/moral”.
Slutligen, frågornas karaktär spär också på en annan myt om att vi medborgare måste skyddas från det ständiga hotet om kränkningar. Frågor av typen: Har du […]känt dig kränkt? Hade den kränkande behandlingen (du utsatts för) […] samband med något av följande? Om staten frågar dig som medborgare om detta fenomen måste det ju vara ett angeläget samhällsproblem, eller hur? Jag säger bara läs ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” av David Eberhard!