Skogsbesök i södra Dalarna

Plötsligt öppnar sig skogen i den ganska dystra Bergslagsnaturen , och Garpenbergs herrgårds lejongula fasad gnistrar till i marssolen. Ganska möra i kroppen efter skidåkningen, känner vi oss nöjda över att till slut hittat fram och ser fram emot lite mat. Den pampiga nyklassicistiska byggnaden ritad av Carl Christoffer Gjörwell och uppförd 1801, är numer hotell och konferensanläggning.


Den här fredagen är vi ensamma gäster men värdinnan gör sitt bästa för att vi inte ska känna oss övergivna, skruvar upp ljudet på CD spelaren med klassiska stycken i muzaktappning och tänder levande ljus i de flesta av paradrummen som förberedde hon en spiritistisk afton.

Jag hittar ett porträtt av husets byggherre, Salomon von Stockenström, hängande över en hiskelig soffa och surfar fram lite uppgifter över nätet (100-åringen Nordisk Familjebok brukar oftast kunna ge besked). Salomon visade sig ha varit en driftig person: reste runt i Europa och tog hem järnframställningsmetoder, startade eget bruk, tjänar pengar, låter sig adopteras av sin farbror för att få sitt namn och var aktiv som riksdagsman 1809 med egna radikala idéer om tvåkammarriksdag femtio år innan ståndsriksdagens avskaffande.

Under 1900-talet var Garpenbergs herrgård jägmästarskola, men nu kämpar de med att locka till konferenser. Dagen innan hade Stora Enso tagit dit sina viktigaste kunder från Philip Morris, pappersbruket några mil söderut gör nämligen förnämligt cigarettpapper för export över världen. Dessvärre råder rökförbud i hela herrgården.

Dagen därpå styr vi söderut och skogen sluter sig återigen bakom oss. Garpenberg var väl värt ett besök.