Solen skiner blekgul över den grå kärnisen på vänerviken
utanför Kristinehamns konstmuseum. Det är lugnt och stilla den här dagen tidigt
i januari. Någon större lust att gå på museum verkar inte Kristinehamnsborna
ha. Väl inne i Mariebergs mentalsjukhus gamla panncentral, nu omgjord till
konsthall, är det folktomt och utkylt, kassadamen skyndar sig runt för att
sätta på videofilmer och tända upp lokalen. Men när allt väl är igång visar det
sig att samtida gul konst slår emot oss och vi glömmer nästan den 14 gradiga
kylan. En inte dålig, men lite konventionell samling samtida svenska verk med
några inslag av gul färg från tidigare 1900-tals konstnärer som Evert Lundqvist
och Staffan Hallström. Förklaringen får vi när vi läser att verken kommer från
en privat kollektion ihopköpt av Södertäljes störste skattebetalare, en
lyckosam fondmäklare med samlarambitioner.
Jag stannar vid några bilder av Tommy Hilding med gulskimrande
landskap och fragment, där Hilding lagt in mönster i bilden, som bildmarkeringar
i en kamera. Konstnären har annars haft bebyggelse och stadslandskap i sin
motivkrets. I dagarna har han en utställning i Konstakademien hus på Fredsgatan
på temat miljonprogrammets miljöer.
Men nu behöver vi fortsätta vår resa. Annars blir det som
min mormor alltid sa när vi bråkade för mycket som små:” om ni inte lugnar er
hamnar jag i Kristinehamn!”
