Våren kommer?

Kikade efter tranor vid Tåkrern idag, men såg inga. Men några hundra meter ut på isen, med Ombergs blå kam som fond, satt en havsörn. Vinterns ansträngningar med att lägga ut rådjur och småvilt till örnarna har tydligen givit resultat. Över isen och fjolårets gula vass hördes sånglärkan. Våren är på väg.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Livshjulet i Härkeberga

Till allas förvåning är dörren in till vapenhuset i Härkeberga kyrka ställd på vid gavel denna senvintersöndag. Någon verksamhet eller levande själ, syns däremot inte någonstans.

Den tinande snön reflekterar den lågt stående solen och lyser upp vapenhusets innerväggar. Här inne återfinns en av Albertus Pictors mest välkända kalkmålningar, Livshjulet som också är ett av hans återkommande motiv . Festlig och expressivt påminner bilden oss ännu efter 530 år om livets bräcklighet.

I hotellrummet i Borlänge har jag kvällen innan stirrat på en solkig reproduktion av ett välkänt 200 årigt kurbitsmotiv: livstrappan. Den bilden hade naturligtvis samma funktion, att visa på livets gång och obeveklighet.

Men söker jag på nätet på ”livshjulet” hittar idel livscoach mumbo-jumbo. En hemsida säljer till och med ett eget verktyg för att hantera stress genom meditation och mindfulness. Glada kunder vittnar: ”Livshjulet är ett jättebra verktyg för att göra en check över hur jag har det i livet just nu.”

Vårt intresse för livshjulet upphör inte.

Skogsbesök i södra Dalarna

Plötsligt öppnar sig skogen i den ganska dystra Bergslagsnaturen , och Garpenbergs herrgårds lejongula fasad gnistrar till i marssolen. Ganska möra i kroppen efter skidåkningen, känner vi oss nöjda över att till slut hittat fram och ser fram emot lite mat. Den pampiga nyklassicistiska byggnaden ritad av Carl Christoffer Gjörwell och uppförd 1801, är numer hotell och konferensanläggning.


Den här fredagen är vi ensamma gäster men värdinnan gör sitt bästa för att vi inte ska känna oss övergivna, skruvar upp ljudet på CD spelaren med klassiska stycken i muzaktappning och tänder levande ljus i de flesta av paradrummen som förberedde hon en spiritistisk afton.

Jag hittar ett porträtt av husets byggherre, Salomon von Stockenström, hängande över en hiskelig soffa och surfar fram lite uppgifter över nätet (100-åringen Nordisk Familjebok brukar oftast kunna ge besked). Salomon visade sig ha varit en driftig person: reste runt i Europa och tog hem järnframställningsmetoder, startade eget bruk, tjänar pengar, låter sig adopteras av sin farbror för att få sitt namn och var aktiv som riksdagsman 1809 med egna radikala idéer om tvåkammarriksdag femtio år innan ståndsriksdagens avskaffande.

Under 1900-talet var Garpenbergs herrgård jägmästarskola, men nu kämpar de med att locka till konferenser. Dagen innan hade Stora Enso tagit dit sina viktigaste kunder från Philip Morris, pappersbruket några mil söderut gör nämligen förnämligt cigarettpapper för export över världen. Dessvärre råder rökförbud i hela herrgården.

Dagen därpå styr vi söderut och skogen sluter sig återigen bakom oss. Garpenberg var väl värt ett besök.